"Vem är jag?"
"Vad är det som gör mig till mig?"
"Är jag alltid densamma?"
Bara några få av dem frågorna många säkert ställt sig själva om de funderat på sig själva. Människorna ändras med tiden och det är ett faktum. Man har olika värderingar och tankar som barn än då man är vuxen, exempelvis för mig spelar julen inte längre en så stor roll. Det är klart att det är skönt med en god julmiddag i fred med sina närmaste släktingar och pengarna man får kommer till god användning men jag väntar inte längre på julafton som jag gjorde som barn.
En liten frågeställare inom filosofin är huruvida man fortfarande är samma person som tidigare trots att man ändrats. John Locke menar att minnet är det som binder en person till det den tidigare varit, jag minns än hur överlycklig jag brukade vara då det ÄNTLIGEN blev julafton trots att jag inte längre upplever det på samma sätt. Håll fasta på dina minnen, de är en stor del av den du är!
För den aldra största delen människor har kärleken en stor betydelse, kärleken kan vara svår att definiera då det handlar om allt från vänskap till en förälskelse. Jag tror att det i grund och botten bara handlar om en intimitet mellan dig själv och någon annan i sina olika former, en intimitet som bildar ett förtroende som gör att man kan lita på någon och våga öppna sig för den.
Erich Fromm menar att "människans tillvaro kännetecknas av ångestfylld upplevelse av särskildhet, som bara kärleken i dess olika former kan övervinna." Vad Erich menar med "särskildhet" kan jag inte påstå mig förstå men kanske det står för en sorts ensam individualism som får en att känna sig ensam med sig själv, en ensamhet som får en att känna sig svag, en ensamhet som får en att glida bakom sina egna "skyddsmurar" och ta på sig en personlighet som inte är en själv. Om man tolkar "särsklidheten" på det sättet är det sant att kärleken är det som kan få en att visa sig själv och ta sig själv fram istället för att leva ensam med sig själv.
Olli Lagerspetz utgick ungefär från det samma som Fromm i sina tankar om kärleken. Kärleken är en utplånare av gränser mellan en själv och en annan. Vanligen skulle man aldrig vilja ha en annans saliv i sin mun men då man kysser någon får man dess saliv i sin mun, det är ett gott exempel om hur kärleken kan utrota gränser.
En människa ändras genom åren och upplever samma saker annorlunda.
En människa spelar en massa olika roller under sitt liv.
En människa är den den är i nuet och den den varit i sina minnen.
Livet är fyllt med viktiga avgörande stunder man aldrig glömmer (om man inte blir fullständigt dement alltså).
Livet är fyllt med beslut, såväl stora som mindre.
Livet är det största man kan uppleva och det som formar dig till den du är så ta vara på det :)
Helt härlig text! Synd att kursen just tar slut för nu börjar det lossna :)
SvaraRaderaJag tycker också att dethär är ett otroligt välskrivet och mysigt blogginlägg ^^)
SvaraRaderaRoligt att äntligen få verkligen positiv feedback :D
SvaraRaderaJävla bra text! =)
SvaraRaderaFin text ! Håller nog med dig både om minnen och kärleken (:
SvaraRaderamåst ännu en gång till säga att det här är mitt absolut favorita inlägg :))
SvaraRaderaHahha,tack! :D
Radera